Racerapport Koster Swimrun – Lag Heja Stina!


Race Report Koster Swimrun 2016

Oktober, 18 m/s, kall och klar luft, dags att tända en brasa och kura med en bok? Ja absolut men swimrunners tänker lite annorlunda. Det var ju nu det var säsongsavslutning med Sveriges kanske vackraste och roligaste swimrun, Petter och Michaelas eget race ute på Kosteröarna, Koster Swimrun!

koster1

Lag ”Heja Stina!” Hade äran att vara med även i år och laget bestod liksom i fjol av Mårten Vidlund och Anders Ekholm. Vi var bra förberedda och grymt taggade och hade till och med tränat en gång tillsammans till skillnad mot förra året då Anders fick hoppa in på extremt kort varsel.

Banan i år var omdragen med mer löpning och simning på Nord Koster och den fick ändras lite till i sista stund pga den extremt hårda vinden dagarna innan racet. Vi såg fram emot lite rock ´n ´roll simning i höga vågor och sa till oss själva att detta gynnar oss…….vilket såklart inte stämde…..men det gäller att tänka positivt.

På färjan ut till Koster med alla andra härliga swimrunners och flera vänner vi känner från andra race kände vi att , ja, det finns vågor och vi tog plats ute på däck för att inte bli alltför blekgröna i ansiktet och lämna lunchen vi ätit i Strömstad kvar på färjan. Väl framme på Syd Koster hälsades alla lag välkomna av Petter o Michaela.

Matti Tordsson (Stinas pappa) som skulle ha kört racet men som tyvärr inte kunde pga en skada var med som supporter/coach 😉 till lag Heja Stina och efter incheckning gick vi igenom hur vi skulle lägga upp racet. Mattis förslag var ” ställ er långt fram på färjan, (det är ju start från färja i sundet mellan Nord och Syd Koster) hoppa i snabbt och simma järnet, sen springer ni allt ni har och ökar successivt under dagen……..kändes helt rimligt, vad kan gå fel??

koster5

Race day! Klarblå himmel, vinden har mojnat, kall och krispig höstluft. Det blir en fin dag tänker vi när vi går till frukosten på Hotell Koster. Efter frullen hoppar vi i våra klippta våtdräkter och ser över paddlar mm. Det är relativt varmt i vattnet, runt 15 grader så vi kör travel light varianten med tunna dräkter och bara linne under dräkten. Ett par gels och första förbandet får också följa med.

Ombord på färjan ställer vi oss direkt till vänster, bakom Team Swedish Armed Forces, vi skulle ju inte vara blyga på första simningen. Färjan tuffar iväg mot sundet, vinden är kall och vi längtar efter att få börja röra på oss. Framme utanför restaurang ”Strandkanten” på Nord Koster stannar färjan till och börjar backa långsamt. Rampen i fören fälls ner…..time to get going! Petter och Michaela startar racet med att själva hoppa i och simma mot ”Strandkanten”, trettio sekunder senare släpps vi iväg. Plums ifrån rampen och sedan full fart för att inte bli översimmade när vi nu tog en offensiv position från start. Allt känns bra, har Anders bredvid mig och vi maxar på in mot land. Snabbt upp och vi hinner precis höra Mattis hejarop innan vi försvinner runt hörnet med snabba steg.

koster2

foto Nadja Odenhage

Nästan direkt på första löpningen börjar det gå uppför och vi sansar oss lite för att inte dras med i ett alltför högt tempo. Vi har trots allt en bit kvar. Banan går över högsta punkten på Nord Koster och väl där uppe har man en fantastisk utsikt över den grymt vackra Koster arkipelagen. På nerväg blir det lite teknisk löpning och jag är lite väl optimistisk över ett brant parti där man springer på skrå, tappar fotfästet och kör en rump/armbåge rutschning ner istället. Gick förvisso snabbt och effektivt och vi tog ett par placeringar…….kostade dock en paddelrem och lite smärta……men kunde gått betydligt värre. Vi springer sedan på nere på platten och fältet har glesats ut och det går finfint tills jag plötsligt får riktigt ont i höger underben. Hmmm vad är nu detta?? Anders springer på som om han tagit Mattis ord på fullt allvar, ni vet gå ut hårt och öka. Jag måste slå av, kan inte trycka ifrån alls med höger ben. Smärtar intensivt i vaden, snart simning, kanske blir bra att kyla ner den lite tänker jag.

Vi hoppar i vattnet igen och äntligen får benet vara stilla, härligt, inget ont bara skön simning. På nästa ö är det lite mer teknisk löpning och jag inser att kyla inte alls hjälpte….surprise…. känner direkt att höger vad är körd, går inte att skjuta ifrån alls och alla små hopp måste jag landa på vänster ben för att inte skrika aj……Börjar oroa mig för om detta kommer gå ända i mål men vill inte oroa Anders. Han är stark idag, springer galet fort och jag försöker hänga på.

Nu är det en rad korta löpningar och simningar och vi kör vidare fast med en löjligt haltande löpstil. I vattnet är vi jämna men jag ber Anders simma först så jag kan ligga bakom och försöka ta igen mig då min nya löpstil suger kraft. Naturen runt oss är helt otrolig, vattnet är klart och öarna är helt underbara. Vi blickar ut mot havet och ser skummande bränningar där dyningarna efter flera dagars hård blåst slår in. Arrangörerna har gjort en fantastisk bana för ingenstans är det svåra eller otäcka simningar trots att det som sagt blåst alldeles grymt. Hela upplevelsen ger mig energi, jag måste ju få se hela banan, benet kan vila imorgon, vi kör vidare…..Jag passar på att dra några simningar och det känns bra att få bidra lite till laget då det känns som jag mest gnäller på land. Anders har problem med sina simglasögon som läcker rejält och gör det svårt för honom att hålla kursen. Vi skrattar åt oss själva, en enögd och en enbent farbror irrar runt på Koster, ha ha ha. Vid starten kände vi oss lite mer som Team Mean Machine som skulle ge den här banan en riktig åktur….hmmm det blev visst tvärtom.

foto Nadja Odenhage

foto Nadja Odenhage

En längre simning tar oss tillbaka till Syd Koster och här väntar en lite längre löpning som inleds med en väldigt stenig strandlöpning, aj ,aj ,aj, ett missat steg ger en hård landning på höger ben som svarar med att vika sig och plötsligt ligger jag och kramar strandstenar istället. Snart bara en simning och en löpning kvar men det är aldrig försent att ge upp tänker jag. Vaknar ur tankarna av att Anders drar intensivt i vår draglina, upp med dig Mårten, vi skulle ju öka nu…..

Stranden övergår i fin skogsstig som blir lite mer hanterlig för mig. Anders minne är i klass med fisken Doris, han sätter full fart igen och jag hojtar och stönar, det går inte Anders jag fixar inte detta tempo…….” jasså är det så??” får jag till förvånat svar. Jag skrattar, ja så är det, även på denna ö!

foto Nadja Odenhage

foto Nadja Odenhage

Flera lag drar förbi nu på denna 6,6 km löpning där farbror halt hoppar fram med sin gubbvad men det gör inget. Vi kommer gå i mål, vi kommer ha sett hela den vackra banan. Äntligen vatten igen, vi trycker på bra på sista simningen och tar tillbaka en placering. När vi kommer upp är det bara 1,5 km kvar. Nu försöker jag öka igen, ja Anders ökar ju hela tiden som ni vet. Det får bära eller brista, eller just det något har ju redan brustit.

Vi springer på mot mål, äntligen tänker jag, ska bli skönt att slippa springa. Går inte ens att spurta på upploppet men vi är där nu! Petter möter upp vid mållinjen, vi är nöjda, det blev inte helt som vi tänkt men vi gjorde det. En enögd och en enbent tyckte att det ändå var för sent för att ge upp! Vi kämpade för ”Heja Stina!”

Efter målgången bjöds vi på underbar fisksoppa och efter en lång varm dusch var livet ganska ok igen! På kvällen blev det middag och säsongsavslutnings party på Hotell Koster men det är en annan historia.

Tack Petter och Michaela samt Michael och Mats för en suverän tävling i fantastisk miljö!

Tack Anders för grymt jobb och tålamod! Tack Matti för glada hejarop och pepp!

Heja Stina!

Bidra gärna till insamlingen på den här sidan >>

/Mårten Vidlund

koster6