Racerapport Åland Swimrun


Om Lag Heja Stina/Två förvirrade gubbar

Jonas Gelin och Robert Thor har varit med och stöttat insamlingen Heja Stina från start. I swimrun tävlar de under lagnamnet “Heja Stina!/Två förvirrade gubbar”. Här är Roberts rapport från den riktigt hårda tävlingen Åland Swimrun.

“Heja Stina!” är ett initiativ för att samla in pengar till Barncancerfonden. Alla pengar som samlas in går oavkortat till Barncancerfonden. Insamlingen finns på den här sidan https://www.barncancerfonden.se/1309393292/

Vill du vara med och bidra? Ge en gåva via webben nu!

Två förvirrade gubbar borttappade i snårskogen

Årets sista race för Heja Stina/två förvirrade gubbar blev ett Swimrun på Åland som gick i slutet av september. Jonas hade snokat upp en tävling med 4 deltagande lag förra året och 8st lag i år. Mycket simning, hela 10km och rätt respektingivande löpning på 41km. 41km löpning är ju en mara, och det klarar gubbarna men det är lätt att lura sig på terrängen, det är inte 41km asfalt med solsken i blick utan brötande bland klippor, snårskog och höjdmeter. 3-4h simning och 5-6h löpning borde vi klara av det på beroende på omständigheterna.

Stod och frös väntade på färjan som avgick till Eckerö.
Det såg inte inbjudande ut, kallt och blåsigt. Havet rullade in. Tanken att kasta sig ut i vågorna var allt annat än lockande. Körde ombord på färjan och köpte en ”förlåt att jag åker bort igen” present till sambon. Hämtade ut race-kit som var precis bredvid färjelägret och åkte in till Mariehamn och käkade inkl. kolhydratsladdning. Jonas hade bokat ett billigt hotell, fasaden och entrén såg ut som det var fallfärdigt och igenbommat, men med tanke på dom få timmarna vi tillbringade på rummet så var det helt ok.

Kolhydratladdning pågår

Kolhydratladdning pågår

Raceday

Upp svintidigt för att möta upp bussen som skulle ta oss till starten vid Havsvidden. Då det var så få tävlande blev det familjärt direkt, handhälsa med namn osv. Redan i bussen var tävlingen igång då den ena historien var värre än den andra. Klassisk snoppmätning på manligt vis J Väl framme så kittade vi upp och väntade på starten.

Detta lopp var annorlunda mot dom Swimrun vi kört tidigare, bara delar av banan var snitslad. På den osnitslade delen låg det en karta vid uppgång med markering vart man var och vart man skulle och vid nergång fanns det en ”brevlåda” att lämna kartan vid.

Jonas hade dagen till ära köpt en kompass, synd bara att han inte visste hur den fungerade, mer om det senare…

Det började med 4,5km löpning och vi la oss på en bekväm sistaplats. Något vi lärt oss är att inte förivra sig i början, det är en lång dag. Redan från början sladdade man omkring på underlaget, det var en vit mossa som var helt lös och man gled med fötterna och försökte återfå balansen, ute på klipporna var det snorhalt där det rann vatten. Uppgångarna var löjligt hala så man fick krypa på alla fyra för att komma upp. Både Jonas och jag vurpade och sopade i knä mm och tillbuden var många.

 

Är precis så halt som det ser ut

Är precis så halt som det ser ut

Första simningen och det var kallt! 12-13 grader enligt rykten. När den första chocken har lagt sig och man börjar veva med armarna så klingar kylan av och det blir mer bekvämt. Har en ull-tröja under våtdräkten och tror att den hjälpte. Kommer fram till längsta simningen på 1400m och där kommer vi ikapp ett lag, Tango & Cash Tacksam för att det är ostlig vind och nästan vindstilla. Vattnet är spegelblankt och det blir ”bassängsimning” Inga problem med att sikta osv förutom den obligatoriska imman på googles.

Perfekta väderförhållanden

Perfekta väderförhållanden

Nu börjar problemen!!

Nästa löpning är med karta, vi tar rygg på laget framför men dom försvinner i den täta terrängen. Det är ingen orienteringskarta utan mer en översikt med lite höjdkurvor osv. Vi springer rakt in i ogenomtränglig terräng och får välja en annan väg gång på gång. En stig! Den tar vi! Då går det ju till och med att springa! Synd bara att stigen inte ledde tid vi skulle. Kommer fram på andra sidan ön och inser att vi är flera hundra meter söder om stället där simningen började. Det är jävligt branta klippor och riktigt högt, vi hittar inget sätt att komma ner till vattnet. En snubbling och tappad balans på fel ställe hade fått ordentliga konsekvenser, farligt på riktigt.

Titta noga så ser du en liten, liten människa i mitten

Titta noga så ser du en liten, liten människa i mitten

Jonas springer före som en blodhund och letar efter en framkomlig väg. Jag lackar ur fullständigt och tycker det är en skit tävling med ett jävla skitupplägg. Till slut hittar Jonas en nergång som är så brant att man får backa ner som på en stege. 5-6 meter ovan vattenytan tar nedgången slut, bara att hoppa! Det här är utanför min bekvämlighetszon på riktigt, 1 – 2 – 3 HOPPA!!

Nu hade vi tappat 20min och var klart sist igen och var lite oroliga om vi skulle klara cut-offen.

Det var denna nedgång vi missade och fick hoppa från klippkanten istället

Det var denna nedgång vi missade och fick hoppa från klippkanten istället

Nästa ö bytte vi taktik, Jonas tog kartan och plockade fram kompasset. Han är snabbare än mig på löpning och hinner läsa kartan. En succe skulle det visa sig. Utan kompass hade dom fått gått skallgång efter oss J Löpning och simning avlöste varandra och det flöt på rätt bra, fortfarande jävlig terräng som gjorde att man fick byta riktigt och spår ofta men vi visste i stort sett vart vi var.

Den vita lavan som var lös och förädiskt hal

Den vita lavan som var lös och förrädiskt hal

Jonas låg på snöre efter mig på simningarna, på dom riktigt långa >1000m så gick Jonas upp och drog också.
Den som ligger på snöret får hålla igen annars så simmar man bara in i framförvarande och det blir riktigt kallt då man inte trycker på och jobbar upp någon värme. Nu när orienteringen fungerade så var det inte lika mycket skit-tävling längre utan riktigt bra. Solen tittade fram och alla förutsättningar var på topp.

Vädret var i det närmaste perfekt

Vädret var i det närmaste perfekt

Tampades med lag Tango & Cash under större delan av tävlingen. Dom hade kört tävlingen förra året och hade nu viss kännedom om spårval. Vi var bättre simmare och dom sprang om oss, klassikt på en swimruntävling. Inför en 1000m simning från Skråbjörkö kom vi ikapp ytterligare ett lag, Mixlaget. Vi stod alla 6 och tittade ut över vattnet och kunde inte se vart vi skulle, solen låg i direkt motljus. Det fanns inga funktionärer vid nergångar eller uppgångar, känslan var mera multisport än Swimrun. Tillslut så kom vi fram till att vi skulle rakt mot solen och sen får vi se längre fram, typ simma på kompassriktning. Såg inte ett skit, paddlade på och hoppades på det bästa. Då kom Mixlaget bakifrån som en raket. Tog rygg och låg i baksuget men fick släppa redan efter några minuter. Dom var alldeles för snabba. Men dom blev ett bra siktmärke att gå på, så jag navigerade på mixlaget, dom stannade ofta för att orientera sig så vi kom inte allt för långt efter.

aland08

På sista navigeringen med karta står Jonas med kompasset och mumlar om 20grader… Vi ska hålla 20grader för att komma rätt… Snurra på kompasshuset så att pilen pekar dit vi ska och kompassnålen på norr, då springer man bara i pilens rikting, föreslår jag Jaha! Är det så kompass fungerar flinar Jonas. Sista sträckan får vi ordning på kompassriktningen! Två förvirrade gubbar, say no more…

Instruktion till nästa gång

Instruktion till nästa gång

Sådär ja!

Sista långsimningen avklarad! Skönt med 2st korta 350m kvar. Kylan börjar slita på kropp och knopp. Skriver distanserna på paddlarna så man hela tiden vet vad som ska komma. Nu är vi 7h in i loppet och börjar bli lite slitna. Då måste det här vara långa löpningen på 7,5km? Slutet av banan var snittslad.

Kommer fram till ytterligare en 1000m simning! Va är det här! Det var ju slut på långsimningar! Notering till mig själv. Skriv distanserna på paddlarna innan 2st öl, inte efter! Det är nu man får välja sina tankar, acceptera att vi har mycket mer kvar än vad vi trodde och fortsätta att mata på eller börja hänga med huvudet och misströsta. Jonas kunde ju ha lackat ur och börja frågasätta hur svårt det ska vara att skriva ner lite siffror i rätt ordning! Vi valde att omfamna sittuationen och konstatera att här har vi en förbättringspotential till nästa race.

Noteringar skrivna på paddlarna

Noteringar skrivna på paddlarna

Nu kommer vi fram till långa löpningen på 7.6km som mest är på en landsväg. Det börjar gå trögt, skönt att slippa klippor och snårskog. Snacka Jonas! Hojtar jag. Orkar inte svarar han lite uppgivet. Jo! nu kör vi snackpass a´la långpass tjatar jag. Så vi börjar prata och kilometrarna rullar på. Mest snackade vi om hur dåligt snittslad banan var. Långa sträckor ser man ingen snittsel alls och efter så här många timmar är huvudet inte direkt på topp. Motstår frestelsen att vända och springa tillbaka och lite längrefram så är det en markering. Kommer ikapp Mixlaget som har börjat  gå. Växlar några ord vid passeringen och nu flyttas fokuset från dålig banmarkering till ifall mixlaget kommer börja springa igen och om dom kan komma ikapp. Tango & Cash har vi avskrivit då dom var långt efter på sista simningen. Taktiken fungerade, vips så var 8km passerade och vi hade spurten kvar. Dvs 1h med löpning och simning J

Ett av få tillfällen med asfalt under skorna

Ett av få tillfällen med asfalt under skorna

Rullar i mål efter ca 11h och känner oss väldigt nöjda med dagen. Bjuds på fantastisk fisksoppa och och släntrar ner till omklädningsrummet m. bastu. Stannar kvar på prisutdelningen och konstaterar att om vi hade varit med i en Finsk förening så hade vi blivit bronsmedaljörer i finlands första mästerskap i Swimrun. Nu får vi skryta med att vi kom före bronsmedaljörerna och vinnarna i mix.

Alltid kramgoa efter målgång

Alltid kramgoa efter målgång

På båten hem så träffade vi på ett gäng från tävlingen och hade en trevlig frukost ihop.
Swimrun är väldigt inkluderande och det känns som en stor härlig familj. Upplevelsen är viktigare än placeringar, även om det var skön att inte komma sist igen 😉

Firar som vanlig målgång med att skänka en slant till Heja Stina Barncancerfonden
Är så evigt tacksam att kroppen fungerar och ställer upp på dessa stolleprov. Något man lätt tar för givet när allt fungerar som det ska.

Sammanfattning

Miljön är som klippt och skuren för en Swimrun, vi hade tur med vädret som inte kunde ha varit bättre. Med sydlig vind och regn så hade det varit tufft att över huvud taget ta sig i mål. Personligen tyckte jag inte att orienteringen med karta tillförde något jag saknat med swimrun, det var hela tiden en osäkerhet på om det var framkomligt eller ej. Den branta ön där vi hoppade i vattnet var direkt farligt och det kunde ha undvikits om banan var utstakad och markerad. Inga funktionärer på öarna vid upp eller nergång vilket spädde på känslan av att man var utelämnad åt sitt egna öde. Hela tiden säkerhetsbåtar vid simningarna men rent krasst är det på löpningen man skadar sig. Avsaknad av funktionärer på land skulle göra att hjälpen var långt borta. Dålig snittsling är så enkelt att åtgärda, bara tänka till lite när man hänger ut banden.

Åland Swimrun har alla förutsättningar att bli en toppentävling men jag kan inte komma ifrån känslan av att det är ett eventföretag som har kastat in en swimrun i sin portfölj utan att riktigt ha greppat vad swimrun egentligen är.
Höga kusten var t.ex. mycket bättre organiserat och genomfört med en genuin känsla som inte riktigt infann sig här.

Rekomendera loppet?

För banan och miljön, helt klart.
Övrigt i arrangemanget, nja. Har man bakgrund som orienterare eller lockas av multisport så passar det nog men för en vanlig borttappad swimrunners så blir det en udda fågel.