Om Stina och Leukemi


Om Stina

Heja Stina!Stina är en sprudlande och viljestark åttaåring som kämpar mot sin leukemi (Akut Lymfatisk Leukemi). Hon insjuknade i september 2015. Under hösten hade hon varit ovanligt trött. Det var jobbigt att cykla till skolan och utflykter med skolan var en plåga för henne. Hon var blek och hängig. Vi trodde att hon bara åt för lite. I slutet av september var Stina hemma från skolan i ca en vecka. Hon hade feber av och till. Hon var trött och sov små stunder på dagarna, något hon aldrig gjorde annars. Måndagen den 28 september blev hon akut sjuk. Hon tappade kontrollen över ena sidan av kroppen och hon såg inte riktigt. På akuten konstaterade de att hon hade ett hb på 35 (ska vara högre än 110). Senare på kvällen fick vi veta att hon hade leukemi.

Fram till insjuknandet i leukemi var Stina en helt vanlig tjej som var sjuk väldigt sällan.

Om Leukemi (Akut Lymfatisk Leukemi)

I Sverige drabbas ca 300 barn av cancer per år (här finns en översikt över barncancerdiagnoser). Den vanligaste barncancern är leukemi. Det finns olika sorters leukemi men den vanligaste formen heter ALL (Akut Lymfatisk Leukemi). Leukemi kallades tidigare för blodcancer. Den uppstår i benmärgen som finns i de stora skelettdelarna. Skelettet är som en behållare med hårt skal och med en flytande vätska i sig. Den vätskan kallas benmärg. I benmärgen produceras alla blodceller som kroppen behöver, röda blodkroppar, vita blodkroppar, blodplättar osv. ALL uppstår genom att en cancercell bildas ifrån en av de blodbildande cellerna. Cancercellen delar sig snabbt och tränger på kort tid ut den friska benmärgen (därav akut). När den friska benmärgen trängs undan upphör produktionen av friska blodceller. Det får till följd att blodvärdena försämras. Typiska symptom för leukemi är blekhet, trötthet, svårläkta sår och blåmärken som inte försvinner.

Behandlingen

Behandlingen av ALL är numera mycket framgångsrik. 86% av alla barn som drabbas av ALL överlever (se källa). Behandlingen är dock mycket tuff. Det är vanligt med infektioner eftersom cellgifterna sänker immunförsvaret till extremt låga nivåer. De senaste årens förbättrade behandlingsresultat har uppnåtts bland annat genom multiterapi (flera olika cellgifter används i kombination) och genom att doserna för nästan alla typer av cytostatika har ökats. Baksidan av höga doser cytostatika är biverkningar (se pdf om sena komplikationer). Behandlingen är indelad i tre olika nivåer beroende på hur patienten svarar på den första månadens behandling. De tre nivåerna är normal-, intermediär- och högrisk (här finns hela behandlingsprotokollet som pdf). Normalrisk behandlas med cellgifter i två till två och ett halvt år. Stina behandlas enligt högrisk och har genomgått en stamcellstransplantation. Högriskbehandling är kortare och mycket intensiv med behandlingsblock på upp till sju dagar med höga doser cellgifter. Vid en transplantation slås benmärgen ut med mycket starka cellgifter och/eller strålning och när den är utslagen räddas livet på barnet genom att man transplanterar stamceller (benmärg) från en donator.